Man kan vara svensk och heta Mohammed

”Nya Läkarförbundet moderaterna” ljuger

Postad av: mohammedsvensson på: december 9, 2009

Vi har varit vana vid att se Per Schlingmann ständigt göra överraskningar till vanliga vardagsfenomen i Sverige, genom att utnyttja varenda tillfällen för att marknadsföra moderaterna och retoriskt, med sanning eller lögn, hitta på nya argument och namn för partiet. Från ändring av det tänkta namnet ”allians för maktskifte” till ”allians för Sverige” för de fyra samarbetspartierna och försök till teoretiskt avståndstagande från sina föregående partikamrater genom namnändring av partiet med tillägget ”nya” framför partiets namn till utnyttjade av miljödebattens hetta genom tillägg av ”de gröna” framför partiets namn har man gjort allt för att ge sken av annat än de egentligen är. Det mest omdiskuterade av namnändringarna har med stor säkerhet varit försöket att ta över sin motståndares namn ”arbetarpartiet”, något som användes flitigt under valrörelsen 2006 men som försvann så fort valdagen var till ända.

Nuförtiden är det en indirekt namnändring på väg. Även om det inte är så mycket förknippat med politiken är det ingen förvånande aktion från moderaternas sida, inte minst med tanke på vad Per Schlingmann är kapabel att komma med. Moderaterna med Socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson har fått de andra borgerliga partierna, eller man kanske ska säga att de tillsammans har kommit överens om att ta rollen som uppfriskare av det ”sovande folket” som Fredrik Reinfeldt betecknade svenska folket i sin bok från 1993.

Med tron att allt som har byggts upp av socialdemokraterna har varit av ondo har moderaterna först tagit sig till maktposition genom att lögnaktigt låtsas vara socialdemokrater själva för att sedan ta sig an förstörelsen av den välfärd som socialdemokratin har genom årtiondens arbete byggt upp. Det liknar på ett sätt ”nazisternas sätt att komma till makten genom ett demokratiskt val och sedan köra över demokratin”. Sedan att den frustration dessa rikemansbarn känner mot socialdemokratin hämnas på människor som under åren åtnjutit trygghet och mänskligt värde räknat inte i kronor utan i sin mänskliga värdighet bekymrar varken Cristina Husmark Pehrsson, Per Schlingmann eller Sven-Otto Littorin som nu har kommit med ett försvarstal tillägnat hetsjakten på de sjuka.

Den nya sjukförsäkringslagen som kommer att träda ikraft i början av det kommande året gick igenom i riksdagen med 136 borgerliga ledamöters röst och applåd som om de länge har haft de sjuka som sina fiender och som de nu äntligen kan konstatera seger mot. Lagen kommer att innebära utförsäkringar av människor som har fäst sitt hopp på trygghetssystemet och som är så veka att en del av dem vid utförsäkringar tänker på att ta sitt liv. Det är ett uselt att försäkringskassan själv räknar med en återgång av väldigt många utförsäkrade till sjukförsäkring under 2010 och 2011. De flesta av de som hade varit närvarande vid den offentliga utfrågningen om remissförslaget har kritiserat förslaget från börjat och den kritiken har varit utbredd. Socialdemokraterna dömde ut regeringens lösning tidigt då det inte går att uppfriska de sjuka genom att tvinga dem till en arbetsmarknad där det i första hand inte finns jobb för de redan friska som söker arbete och i andra hand gör de sjuka sjukare.

Ca 50 000 kommer att utförsäkras under de två närmaste åren om inte det blir en rödgrön valseger med en lagändring som följd. Socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson försöker skylla ifrån sig ansvar genom öppna lögner som att de remissvar som har kommit in från olika instanser inte har visat något tecken på att den nya lagen skulle leda till ”de här orimliga konsekvenserna”, något som fördöms av miljöpartiets språkrör, Peter Eriksson. I aktuellts rapport framgår att väldigt många av de som hade svarat på remissen hade framfört tydlig och stark kritik, statskontoret hade förelagit ett stoppande av förslaget ”med de brister det innehåller”. Regeringen talar om att det är försäkringskassan som skriver ut de sjukskrivna som om de själva inte har något ansvar i det, det är precis den vägen de alltid har kört när det har varit svåra tider med nedåtgående förtroende. Men försäkringskassans anställda avvisar det och säger sanningen om att det är regeringens krav som gör att de tvingas utförsäkra sjuka personer. De kräver en ursäkt från regering om lögnen som regeringen har framfört. Det är regeringspolitik som har gjort att tusentals läkarintyg inte godkänns av försäkringskassan som om Fredrik Reinfeldt är ledare för ett läkarförbund än ett politiskt parti.

När man ser hela detta kan man inte göra annat än att tänka på att göra sig beredd för ett nytt namntillägg: ”Nya läkarförbundet moderaterna”. De som har utbildat sig till läkare får nu konkurrens från moderata politiker, något som antagligen kommer att sluta med moderat seger då det är de som har makten och kan idiotförklara yrkespersoner. Men frågan är: ”Var det detta otrygga Sverige svenska väljare röstade på under valet 2006?”

Vad prioriterar den svenska median?

Postad av: mohammedsvensson på: december 5, 2009

Idag har det varit en stor dag för inte bara den italienska utan också den internationella politiken. I Rom har över en halvmiljon människor samlats för att demonstrera mot premiärministern Silvio Berlusconi.  Tidningen Repubblica har haft direktsändning från den stora demonstrationen i Rom, som har varit samtidig med många andra demonstrationer runt om i världen, bl.a. Berlin, Bryssel och Sydney. En sådan stor uppvisning i kampen för demokrati och antifascism borde givetvis vara av stort intresse för de som anser sig kämpa för demokrati, speciellt journalistkåren. Men den svenska median ignorerar helt det när det nu gäller just kampen för lagens styrning, demokrati och alternativa informationskällor emot Berlusconis monopol på media.

Jag är övertygad om att Dagens nyheter skulle varit en av de absolut första tidningarna i världen att rapportera från Caracas om det handlade om en demonstration emot Hugo Chavez då han är en vänsterpolitiker som trots DN:s propaganda åtnjuter stor popularitet bland venezuelaner. Att DN:s ignorering av demonstrationen mot högermannen Berlusconi kan ses i perspektiv av ställningstagande är inte så svårt att förstå även om tidningen ofta talar om sin ihärdiga kamp för opartisk journalistik och demokrati. Men Aftonbladet då? Sveriges största tidning väljer att ignorera en demonstration av mer än en halvmiljon människor för demokrati och istället sätta stora rubriker på händelser som ”en brudgum som uppdaterade sin twitter innan att säga ja”. Inte ens Sveriges Television har några rapporter från demonstrationen.

Att median har helt blivit kommersiell och istället för principer och journalistik för ett gott samhälle och god värld förlöjliga yrket journalistik med vissa skrattretande men upprörande prioriteringar.

Opinionsinstitutens uppgift: att förmedla eller att påverka opinionen?

Postad av: mohammedsvensson på: december 5, 2009

Det finns de som är statistiker för att de verkligen vill förmedla förhållandena i samhället till folket på ett så objektivt och neutralt sätt som möjligt och så finns det även de som kanske är statistiker för att på det sättet påverka oponionen. Det beror givetvis även på uppdragsgivarna och vilket resultat de önskar se. Uppdragsgivarnas önskemål styr de formuleringen av de frågor som ställs till de besvarande personerna som sedan räknas som representanter för opinionen i stort. Men mest av alla får man tänka på de svarandes bakgrunder och vad som gynnar dem själva för att kunna dra någon slutsats av det som opinionsinstituten kommer ut med.

I valet 2006 verkade som att opinionsmätarna tillsammans hade bildat en allians även utanför den riktiga politiken, samtidigt som de fyra politiska partierna: moderaterna, centerpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna, drev opinion och försökte påverka folkets tankesätt, med ömse populism och ömse oärlighet hade opinionsinstituten också bestämda mål. Deras mål var att försöka bekräfta och motivera allianspartierna genom en inte alls neutral uppsjö av ständiga opinionsmätningar varav en stor majoritet till slut visade sig ha gynnat alliansen då dessa institut kom med felaktigt stora skillnader mellan stödet för den dåvarande s-regeringen och de två samarbetspartierna kontra alliansen. Opinionsmätningarna visade sig till slut ha haft fel med många procentandelar när skillnaden mellan vänsterblocket och högerblocket blev mycket mindre än det som förmedlats i mätningarna.

Nu har det börjat röras om rejält igen på opinionsinstitutens led, på samma sätt som då. Vissa är iofs bättre än andra men det är långt ifrån bevisat att de är neutrala. Det som dock skiljer sig den här gången är att SKOP har dragit sig loss från seriositet och vill hellre vara en opinionsbildare än opinionsförmedlare. De kör sitt eget race utan att bry sig om att de flesta andra institut säger raka motsatsen till vad deras mätningarna kommer med.  I t.ex Demoskops senaste opinionsmätning rasar M med hela 4 procentenheter och skillnaden mellan de rödgröna och regering är hela 6% till de rödgrönas fördel. Jag säger inte att de har manipulerat direkt resultaten men jag är väldigt säker på att de drivs av förutbestämda syften och formulerar sina frågor samt väljer sina intervjupersoner utifrån det bestämda målet. Det är självklart att man får helt olika svar om man står på Östermalmstorg i två timmar och ställer frågor eller i Rosengård. Det är också självklart att man får två helt olika opinionslägen om man ställer frågor som

  • tycker du att det är bra att du får X kronor mer i plånboken?” eller
  • är det bra att man tvingar sjuka till arbete samt lånar in miljarder för att kunna ha råd med skattesänkningarna för de rika?

Nu är frågan om opinionsinstituten har verkligen fattat sin uppgift rätt. De kanske tycker att ”opinionsinstitut” innebär institut som ska bilda och påverka opinion än att vara saklig, neutral och opåverkad opinionsförmedlare. Vi måste även vara medvetna om att dagens samhälle med stor stress kräver att frågorna blir så korta som möjligt, något som absolut gynnar regeringen då en kort fråga om skattesänkning utan vidare definition och konsekvensbeskrivning gynnar dem.

Jag brukar inte så ofta bry mig om opinionsmätningar som kommer ut varje månad för de är en fara mot demokratin då det leder till stagnation i de politiska leden av rädslan att komma med något ”radikalt” vilket i sin tur leder till politikerförakt och medlemsras för partier. Men jag blir alltmer övertygad i min tro att de rödgröna kommer att vinna valet så även om opinionsinstituten ger alliansen överhand med några procentenheter i opinionen för de drivs av förutbestämda mål, att gynna borgarna.

Riktigt farligt när ”toleransens land” blir intoleransens

Postad av: mohammedsvensson på: november 29, 2009

Schweiz har haft en folkomröstning om stoppande av minarettbygge på muslimska moskéer i landet. Intitiativtagarna som står bakom förslaget att stoppa minarettbyggen: ”Anti-minarettsinitiativet” har nu fått en majoritet av de schweiziska rösterna, 57.5% emot 42.5% för de sade nej till förbudsförslaget. Det innebär att muslimer i Schweiz inte längre har rätt till sin tro på samma sätt som andra religiösa grupper i landet. Det är SVP(Schweizerische Volkspartei” som står bakom intiativet för förbud av minattbygge och det partiet motsvarar både centerpartiet och moderaterna i svensk politik. Av de 26 schweiziska kantonerna har majoriteter i 22 sagt ja till förbudet och 4 franstalande kantoner har sagt nej och därmed ja till ett fortsatt tolerant Schweiz.

Det som kampanjade emot initiativet hårdast var ”De gröna” och ledaren för partiet säger nu att han undersöker nu möjligheten att överklaga det resultat, som enligt honom har varit en ”skicklig hetskampanj av de extrema”, hos Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

Schweiz har länge ansetts vara ett land med stor tolerans för olikheter, inte minst när landet bestående av många etniska grupper visat en enad bild av sig utåt och att minoriteter som har varit förtryckta sökt skydd där. Schweiz har symboliserat det goda för det mesta. Nu är symbolen borta och det land som många andra länder och stater har sett på som förebild lär bli förebild för främlingfientliga krafter i allmänhet och islamofober i synnerhet ute i Europa. När ett sådant land omvandlas helt till ett ta motsatt form är det riktigt farligt. Det ger främlingsfientliga ännu mer motivation än om det hade varit något intolerant land som nått det resultatet.

För oss i Sverige gäller det att vara beredda på sådana hetskampanjer frå Sverigedemokraterna och det kanske är så att schweizerna röstade ja till förbud för att det var ett etablerat parti och inte något ökänt parti som Sverigedemokraterna som stod bakom initiativet, precis som Vellinge-moderaternas motstånd mot flyktingar.

 

Därför bör vårdnadsbidraget avskaffas

Postad av: mohammedsvensson på: november 29, 2009

Det är inte så ofta jag gillar DN:s ledare men det händer. En av de få gångerna som DN har fått min beundran, utöver mitt höga förtroende för deras seriositet i journalistik: en egenskap som Aftonbladet behöver mycket mer av, är dagens ledare under rubriken: ”3 x fel resultat”. Ledaren handlar om vårdnadsbidraget som var en av kristdemokraternas profilfrågor och som med dem i regeringsställning blev verklighet, dock inte i så många kommuner och i den höga takt som Göran Hägglund hade föreställt sig om verklighetens folk.

Min hemkommun är dock en av de kommuner där vårdnadsbidraget haft störst inverkan på förskolans ekonomi. vi hr tvingats skära ned på förskolan och skolan för att ha råd med vårdnadsbidraget vars resultat är enbart negativt. Sedan vårdnadsbidragets införande i januari till april hade 189 av 210 ansökningar om vårdnadsbidrag bejakats av koalitionen borgerliga partier+ miljöpartiet. 85% av ansökningarna gjordes av kvinnor. Lennart Bondesson är mycket glad över det och tycker att oppositionens(S+V) kritik mot vårdnadsbidraget är beklaglig. Det som gör honom glad är att 20 barn lämnar sina förskoleplatser till förfogande samtidigt som ett 50-tal som har stått i kö lämnar kön för att stanna hemma. Han går dock inte på djupet för att analysera vilka som får bidraget och vad det kommer att ha för effekt på samhället i stort.

Det är, som DN-ledaren beskriver, främst kvinnor med utländsk bakgrund som hr dålig anknytning till arbetsmarknaden som ansöker om vårdnadsbidraget. Precis som att det är Rinkeby-Kista som har flest beviljade vårdnadsbidragstagare är tendensen enkel är att spåra och finna ett resultat som tyder på att det är just de som behöver komma ut mer och förankra sig mer på arbetsmarknaden som nu får skäl att stanna hemma ett par år till. Det innebär att de mammor som har svårt med språket och kommunikationen utanför hemmet blir riktiga hemmafruar nu när de dessutom får bidrag för att vara med sina/sitt barn hemma. Det leder till att både mamman och barnet/barnen isoleras från de möjligheter till att få hävda sig och integreras i samhället, som finns utanför hemmet och på förskolorna. Mammorna som har svagade språkkunskaper får svårt att lära sig svenska då ingen behöver det när man är hemma och har en familj som kan modersmålet. På samma sätt går barnet/barnen miste om att lära sig det svenska språket i den ålder då barn har lättast att lära sig ett nyss språk, även den pedagogiska delen av förskolan hålls de barnen omedvetna om. Detta skäl, integrationsproblematiken, är ett stort skäl för att vårdnadsbidraget bör avskaffas. Men det finns flera skäl.

Ett annat viktigt skäl är ju det som gör den borgerliga regeringens politik lite paradoxal. En koalition som sitter vid makten efter en valseger med talan om arbetslinjen och arbetet som viktigast har infört ett bidrag som gör att folk uppmuntras att lämna sina jobb för att istället stanna hemma. Inte nog med att begreppet bidrag är ett av de mest ogillade begreppen på högerkanten är det ett riktigt dåligt sådant som nu försvaras av de själva. Många vårdnadsbidragstagare, som utgörs i huvudsak av kvinnor, behöver komma ut mer och jobba för att skaffa sig starkare ställning, inte bara i samhället utan även hemma med undvikande av ekonomiskt beroendeskap. Vårdnadsbidraget är ett stort hinder mot det. Hindret emot arbetslinjen är det andra starka skälet för att vårdnadsbidraget ska avskaffas.

Det största skälet är dock det som de konservativa som kristdemokraterna är fullt medvetna om men vågar inte yttra tydligt. Liberalerna har samtidigt svårt att se de så tydliga problematiken då det inte finns något i deras ideologi som säger att vissa människor diskrimineras inte bara pga sin egen person utan även grupptillhörighet. Att vårdnadsbidraget är jämställdhetsfientligt är det få som tvekar om. Lennart Bondesson vill i sitt inlägg yttra glädje i att ”hela” 15% av de beviljade har varit män, men han nämner inte att de resterande 85 procenterna har varit det motsatta könet, dvs kvinnor.  Det är inte svårt att räkna ut ekvationen och komma till slutsatsen att det ekonomiskt sätt är mycket mer sannolikt att mamman och inte pappan i hemmet tar vårdnadsbidrag. De kvinnodominerade yrkena värderas tyvärr lägre än de mansdominerade och det betyder att det blir i de flesta fall mer kostnadseffektivt om kvinnan stannar hemma än mannen. Det leder då till att den jämställdsvision Sverige har präglats av nu är på väg tillbaka till den mörka konservativa tiden då kvinnans liv i stort sett var beroende av mannen då kvinnan var hemmafru och mannen genom sin inkomst från förvärvsarbete gjorde kvinnan beroende.

Alla dessa skäl borde vara mycket mer än tillräckliga för att vårdnadsbidraget ska avskaffas. Egentligen räcker, som DN-ledaren säger, vart och ett av skälen ovan.

 

Problematisera liberalismens monopol i nationalekonomin

Postad av: mohammedsvensson på: november 26, 2009

Den har sedan länge varit känt att nationalekonomin inte är någon mångfacetterad teori som ger plats åt de olika ideologiernas, främst de tre ledande: socialismens, konservervatismens och liberalismens, perspektiv över samhällsekonomin. Även om det i teorin är menat och påstått att att nationalekonomin inte ska ta ställning till någon ideologis fördel är det inte så i verkligheten. Endast dess allra första delkurs, den mikroekonomiska teorin, ger en bra bild av vad det hela handlar om. Det utgår ifrån den nyliberala teorin, något som bland nationalekonomer själva är känt som ”den neoklassiska teorin” där utbud-efterfråge-principen är det allra viktigaste och den är långt ifrån granskad och ideologiskt neutral.

Eftersom de studenter som läser statsvetenskap: politikerkandidat-/magister-/masterprogrammet måste läsa nationalekonomi A för att ”förstå hur ekonomin fungerar” borde det vara logiskt att de som ska ha den ekonomins makten i framtiden även lär sig hur olika ideologier ser på samhällsekonomin och deras teorier och viktigaste frågor. Därför vore det väldigt logiskt om de studenter som läser till nationalekonomi fick ha kursen Statskunskap A som innehåller bl.a. den politiska idéhistorien, som en obligatorisk kurs. Det skulle då råda mutualism mellan statsvetenskap och nationalekonomi samt att studenterna med en politisk medvetenhet ska vara försedda med granskningsförmåga ur olika perspektiv.

Det finns förslag på andra kurser som kan vara alternativ, t.ex sociologi A, men jag håller fast vid att statsvetenskap A är det bästa valet för att kunna få studenterna ha koll över de olika ideologierna. Idag är nationalekonomi ett av områden som liberalerna har etablerat monopol på och inte så ofta beskylls vänsterorienterade politiker för att inte kunna nationalekonomin när de förespråkar stark välfärdssektor. Det beror på att nationalekonomins neutralitet inte är sann, den är liberalismens teori och utgår ifrån teorin om ”hungripa vargar jagar bäst”.

Det finns vissa områden i nationalekonomin som ofta tas som naturliga sanningar, t.ex det om att stora inkomstklyftor leder till gynnsammare möjligheter för alla, och en politisk kurs om alla ideologier skulle säkerligen hjälpa de studerande att problematisera de föreställningarna. Som t.ex Daniel Linds artikel om ”möjligheternas land”.

Det som förbättrar den svenska skolan

Postad av: mohammedsvensson på: november 24, 2009

Stockholms grundskolor har nu de högsta genomsnittliga betygen i landet, något som onekligen borde göra Håkan Ekman, grundskolechef i Stockholm nöjd men han är inte nöjd och tycker det borde skett större förbättringar.

Förbättringarna har dock inte varit likvärdiga i alla områden i Stockholm och en av de skolor som gått från att vara bland de med lägsta till de med högsta betygen återfinns Fruängens skola som gått från ett genomsnitt på 66.3% 2005 till 94.2% i våras av alla de elever som klarat de tre kärnämnena: svenska, engelska och matematik. Skolans biträdande rektor, Per-Arne Wigren, anser att det är resultatet av ett stort engagemang och tålamod från lärarna sida. Tydliga krav och förväntningar från lärarnas sida har varit viktiga inslag i framgången.

Ett exempel på en sådan entusiastisk lärare är Stavros Louca på Rinkebyskolan som har fått skolan hamna i topp i nationella matematiktävligen två år i rad. Det är sådana lärare som kan höja resultaten i skolorna, de som brinner för det de gör och som ser elevernas framgång som viktigast. De som har ansett att privatiseringar är en bot på problemet med låga genomsnittbetyg är riktigt fel ute då det inte är vinstutdelningar som precis gör eleverna att vilja satsa mer på studier och lärarnas entusiasm beror absolut inte på om skolan är offentligt eller privat driven. Det enda som är skillnaden är att privata aktörer försöker genom minskning av antalet personal vinna ut vinster, det som de själva kallar för ”effektivisering”. Det som lärarna vill är en bra skola, och det innebär inte att privata skolan är den bättre utan det är lärarna som utgör skillnaden.

Istället för att låta privata friskolor dela ut vinster till sina aktieägare är det viktigare att satsa på lärarlyft, kompetenutveckling och pedagogik så att det blir fler entusiastiska lärare som lyfter den svenska skolan och att skattepengarna går till rätt användning.  Det är just lärarna och inte privatiseringar som gör skillnaden mellan en bra och mindre bra skola. Om vissa friskolor ägnar sig åt glädjebetyg, något som många har gjort, är det inte samma sak som att skolan har fått förbättringar. När det är hård konkurrens om elever och stora vinster står på spel är det inte så svårt för vinstmaximerarna att göra det på ett oärligt sätt genom ”betygsinflation”.

Därför är det viktigt att komma med ärliga argument i skoldebatten och inse att det som krävs för att förbättra skolan är mer satsning på lärarna för det är de som förbättrar den svenska skolan.

Presstöd eller ”Berlusconiskt Sverige”

Postad av: mohammedsvensson på: november 22, 2009

Johnny Stamming, en väldigt långvarig journalist inom tidningskretsarna i Sverige, har skrivit en debattartikel på DN där han talar om sin ”skamkänsla” och ”rodnad” p.g.a sina år på olika tidningar som har varit beroende av presstödet och att han varit en av dem som har försökt få sin tidning att fortsatt få presstöd. Han kallar stödet för partistöd för att den största delen av de tidningar som är beroende av presstöd är röda tidningar som ofta skuggar bakom borgerliga tidningar som utgör den ”riktiga median” på både central och lokal nivå. Stamming talar försöker ge sken av att det ligger enbart i socialdemokraternas intresse att försvara och ha kvar presstödet och det därmed automatiskt bör betraktas som ett partistöd för röda tidningar. Men faktumet är att det är enbart ett parti, folkpartiet, som vill avskaffa presstödet, något som har förorsakat spricka inom allianspartierna då de andra tre vill behålla den.

Bakgrunden till hans kritik ligger i att hans tidning: ”Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning” inte fick något presstöd medan Smålands Folkblad hade fått det. Han blandar de båda grenar och tycker att avslaget mot deras ansökan ligger i att Smålands Folkblad hade politiska kontaktnät med den socialdemokratiska regeringen samtidigt som den hade en röd beteckning. Det är utan tvekan ett vilseledande och oärligt argument för en man som har varit inom mediebranschen under så lång tid och kallar sig för expert i området. En handels- och sjöfartstidning är inte som en dags- eller veckotidning som berättar om nyheterna som hänt under dagen eller veckan samt att kritiskt och opartiskt skriva granskande om dem. Dessutom är det ett oärligt argument då de konservativa tidningen Svenska Dagbladet och liberal/centerpartistiska tidningen Skånska Dagbladet, får presstöd.

Jag antar att Johnny Stamming vet det riktiga syftet med det svenska presstödet som för övrigt inte är unikt för Sverige utan finns i många demokratiska länder. Syftet med det svenska presstödet är att främja mångfald och konkurrens inom den svenska dagspressen. Det handlar alltså om idébaserade och ideologiska texters utspridning, något som förklaras i att det finns många ideologier vilka beskriver de samhälleliga problemen på olika sätt och för att medborgarna själva ska kunna granska förnuftigt behövs mångfald av tidningar. Liberala ledarsidor problematiserar, exempelvis, fattigdom ur ett liberalt perspektiv medan en socialist eller konservativ gör det ur socialistiskt repsektive konservativt perspektiv, ifall det ska finnas bara en tidning som har det liberala perspektivet urholkas demokratin och folk får inte möjlighet till kritisk granskning och förnuftsbaserad tolkning. Det är inte så för en tidning som handlar om teknisk eller naturvetenskaplig finurlighet. Att köra bil, dirigera fartyg, eller sälja starta motorn, exempel på aktiviteter som Stammings tidning ”Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning” skulle handla om, behöver inte ses eller granskas ur olika ideologiska perspektiv. En konservativ, liberal och socialist kör bilen på samma sätt, alla sätter sig bakom ratten och kör och måste förhålla sig till trafikreglerna. Det behövs inget stöd för mångfald där, presstöd där skulle vara att stödja vissa företag få ut sina varor billigare än andra.

Nu har även EU lagt sig i en till svensk angelägenhet för främjande av demokratin och mångfalden. EU-kommissionen vill på något vidrigt sätt begränsa presstillgängligheten för de välbestälda och begränsa informationen till att bli en förmögenhetsfråga. Deras argument är att presstödet snedvrider konkurrens inom mediebranschen, att informationspsspridning är en handelsvara, att de som har pengar ska få ut sina budskap och idéer medan de som inte har det får leva i utsatthet. En sådan inställning är ett direkt hot mot demokratin då en av de viktigaste hörnstenar i definitionen av demokratin är: ”Tillgänglighet på alternativa informationskällor för alla medborgare så att de ska göra sina kritiska granskningar och välja det alternativ som passar deras egna värderingar bäst”.

Om inte det svenska presstödet finns kommer det inte finnas någon tillgänglighet på alternativa källor då de som kan trycka tidningar är ofta förmögna personer med samma ideologi baserad på den minimala staten och lägsta möjliga skatten. Idag är 90% av de svenska tidningars ledarsidor borgerliga och om inte det presstöd som håller levande de 10% som utgör ”alternativa informationskällor” i definitionen av demokratin finns kommer vi se att vissa idéer blir ”normala” och andra ”onormala”. Vi kommer att se ett Berlusconiskt Sverige likt Italien, där pressen är kontrollerad av en viss ideologisk grupp och där demokratin och mångfalden av idéer försvinner. Vill vi ha ett sådant Sverige?

Nej till FP-populism

Postad av: mohammedsvensson på: november 22, 2009

Folkpartiets landsmöte har idag röstat emot sin partilednings linje i förslaget om ”medborgarkurs för alla invandrare som vill bli svenska medborgare”. Visserligen har vissa röstat snarare för att inte förknippas med Sverigedemokraterna än att de själva är emot men jag tror ändå att en majoritet av partiets ombud på landsmötet ville stå upp för det toleranta samhälle som liberalerna ofta stoltserar sig med. Siffrorna skilde sig inte så avsevärt mycket mellan ja-sidan och nej-sidan men det räckte för att få folkpartiledningen lite ur balans och visa att populism inte alltid är vad som löser problemen på riktigt.

Partistyrelsens föredragare, integrationsministern Nyamko Sabuni, var dock tydlig med vad partistyrelsen menade med medborgarkursen. Hon uttyckte det som att :  ”vuxna som kommer till Sverige ska ha möjlighet att reflektera över den värdegrund som de fått från sin uppväxt och skoltid. En värdegrund som många gånger skiljer sig från den svenska”. Jag personligen har väldigt svårt att se respekt eller tolerans för olikheter och mångfald i den ovanstående meningen där de värdegrunder som andra har med sig direkt räknas som undermåliga och underlägsna och att de vuxna som bär de ”undermåliga värdena” bör reflektera och ge upp allt för att ta ”svenska” värdegrunder. Vilka värden som är ”svenska” har hon inte definierat och jag ser det inte som något mer än rena populismen.

Den ovanstående meningen är precis så som SD menar men de kanske förklarar det med andra ord. Det är precis den tanken om att ”mångfald och mångkulturalism” inte är önskvärda. Därför är det glädjande att en majoritet av ombuden på landsmötet röstade emot det populistiska förslaget.

Hat mot kärlek=rastistiska mot antirasitiska demonstrationer

Postad av: mohammedsvensson på: november 22, 2009

Idag ska det vara en antirasistisk demonstration i Vellinge för värme och kärlek människor emellan med start kl. 12.30. Mot den ska Sverigedemokraternas ungdomsförbund visa sitt hat och hatbudskap en timme senare med parollen ”när moderaterna sviker tar SDU strid för Vellinge”. Parollen likställer de ensamkommande flyktingbarnen i Hököpinge som tillfälligt bor på ett transitboende med inkräktare, rånare, invaderare och allt ont när SD menar att man tar strd för Vellinge för att rädda kommunen från de onda krafterna som sökt fristad där. Utan tvekan är det en helt sjuk inställning baserad på rasideologin om att de som kommer från länder längre bort är onda och inkräktare p.g.a sin härkomst, hudfärg eller utseende. Att barnen som sökt sig hit lämnar allt för att söka fristad undan hemskheter och livsfaror är inget som kommer till dessa hatspridares förstånd.

Igår genomfördes ett stort antal demonstrationer till stöd för flyktingar runt om i landet, med outtröttligt arbete av många godhjärtade pastorer, främst Bengt Sjöberg i Filipstad, som genom ett ihärdigt arbete fick se en mycket lyckad manifestation i Filipstad genomföras. En större manifestation hölls även i Göteborg igår där många hundra personer hade tagit sig till Gustav Adolfs torg för att kräva en human flyktingpolitik.

Idag blir det fler manifestationer unt om i landet, utöver Vellinge är följande städer värda för manifestationer till stöd för flyktingar:

  • Märsta – Valsta Mässa, kl. 11.00
  • Sundsvall,
  • Linköping – samling vid Domkyrkan, kl. 12.30

Jag hoppas det blir en stor uppslutning på den antirasistiska demonstrationen i Vellinge och manifestationerna till stöd för en human flyktingpolitik runt om i landet.