Postad av: mohammedsvensson på: september 6, 2010
Jag ser nu att kombinationer av brist på tid och vilja till bloggande har lämnat denna blogg inaktiv under en ganska lång tid. Jag har istället valt att försöka själv i det verkliga arbetet på fält göra skillnad och bidra till en livlig valrörelse där olika politiska frågor tas upp och debatteras långsiktigt och det inte är egoismen som tar åt sig den hegemoniska ställningen över samtalsklimatet. Men efter att ha läst en kort och sammanfattad antologi av Alliansfritt Sverige om högerregeringens politik och ständiga attack mot facket och arbetet kunde jag inte stå emot att även själv skriva ett inlägg som kan likna mer som en kommentar av Alliansfritts antologi fast på ett annat ställe. Dock har jag alltid tänkt och skrivit om de enskilda fallen, förslagen, lagstiftningen, viljan och styrkan att förändra facket, reformera förutsättningarna så att de ständigt försvagas, det solidariska bandet arbetare emellan kapas och arbetarna ser varandra som konkurrenter snarare än grupper som har samma intressen.
Från lärlingslöner, lägre löner till invandrare, ekonomiska zoner i invandrartäta områden så att Nyamko Sabunis dröm om andra klassens medborgare i förorterna blir verklighet, till Svenskt Näringsliv brev till 60000 företagare med uppmaningen att inte tillåta politiska aktiviteter. Från centerungdomarnas pinsamma kampanjer om ”Facket är ett skämt” och att ungdomar inte ska ha skydd när de sommarjobbar till centerpartiets och folkpartiets förslag att i första taget luckra upp för att senare helt bli av med LAS(lagen om anställningsskydd). Dessa viljor och förslag som ännu inte har satt sin prägel i Sveriges Rikes Lag har dock medförslag som har passerat riksdagsomröstningar och blivit till lagar, t.ex. förlängningen av visstidsanställningen från 14 till 24 månader. Slopat krav på kollektivavtalsenliga löner vid nystartsjobb, sänkta reservationslöner, sänkta semesterersättningar och nedläggning av arbetslivsinstitutet har varit andra förslag som sett sig publicerade och cirkulerade i det mediala Sverige.
Det är väldigt allvarligt läge för facket och arbetet. Om högerregeringen får sitta kvar i 4 år till kommer dessa hot att ingå äktenskap med verkligheten och då är det lång och brant uppförsbacke för facket och arbetarna.
Postad av: mohammedsvensson på: juni 29, 2010
De senaste två decenniernas nyliberalisering av samhällsklimatet har gjort att band av solidaritet är under ständiga angrepp från högerns sida, ibland även vissa socialdemokratiska regeringar. Tankesmedjor som Timbro i Sverige och Civita i Norge, vilka kämpar för nattväktarstat har fått ökat gehör även om de som har använt deras material i sina politiska ställningstaganden sällan har erkänt det. Johan Norberg är en av de som fåttgehör trots att han tycke att avståndet mellan fattigt och ett rikt land har minskat om ett fattigt land har ökat sin BNP från $500 till $1200 samtidigt som ett rikt land har ökat från $20000 till 40000$ under samma period då den procentuella ökningen hos det fattiga landet är 140% medan det rika landets är bara 100%. Som en följd av denna förändring i hegemoni och makten över tankarna har nya begrepp fått allt större prägel i vardagen, mest genom att folk har uppmanats att vara egoistiska mot sina medmänniskor och kortsiktiga mot sin framtid.
Eftersom vi människor ofta är benägna att ta nya utmaningar, förändras och se ett förändrat samhälle, har det inte varit så svårt att utnyttja människors känslor och beteendemönster. Skattesänkningar som i stort sett har varit högerns största fråga ända sedan höger och vänster på allvar började utmana varandra i demokratiska val har under nyliberalismens era fått stor plats i debatterna, främst genom att de har debatterats utan att sättas i några komplicerade kontext. De har debatterats som om de har varit något för sig själv utan något samband med andra frågor i samhället. Moderaterna idag talar stereotypt på det sättet när de talar om skatter med förknipning till dagsekonomin och fickan. Faktumet att skatter i sig inte har något egenvärde utan är ett medel som används för att öka välfärden och tryggheten hos befolkningen har sällan låtits bli sagt. Moderaterna vet att om folk får möjligheten att sätta skatterna i olika kontext och räkna det som medlet som krävs för att finansiera den solidaritet, frihet och trygghet som alla så varmt talar om kommer deras populism inte gå hem, absolut inte när de som redan sitter på största delen av samhällets resurser får ännu mer.
Eftersom högern ser rikedom alltid i form av pengar som finns på banker och saknar framtidstro är skattesänkningar det viktigaste begreppet för dem. Därför är det väldigt positivt att se socialdemokraterna utlova större satsningar på välfärden och inga populistiska skattesänkningar som finansieras antingen med utförsäljning av gemensamt äga bolag, inlånade miljarder, inhumant sjukförsäkringssystem, öka samhällsklyftor och större barngrupper i skolan. Vid en rödgrön valseger kommer 12 miljarder att satsas på välfärden så att skolan, vården och omsorgen får bättre ekonomi. Eftersom trygga människor klarar och presterar mest är välfärden och tryggheten förutsättningen för ökad produktivitet i samhället. Ökning av utbud av heltidsarbeten får också en extramiljard. Heltidsarbete betyder trygg inkomst och hoppfullhet. Grunden till satsningen är att 25000 jobb försvunnit i vården, skolan och omsorgen. Detta som ett direkt resultat av skattesänkningar som den borgerliga regeringen har haft som älsklingsord.
Postad av: mohammedsvensson på: juni 28, 2010
Det har varit ett bra tag sedan jag skrev något blogginlägg, medians såkallade bröllopsyra där politiken och regeringens beslut stampades medialt under Victorias skor följdes av fotbollsiver, en iver som blir allt intensivare ju färre lag som som finns kvar. Ett fan av fotboll som jag bekänner mig vara har jag svårt att låta bli att följa alla matcher in i minsta detaljer. Hade TV4:s fråga om ”andralaget” ställts till mig så skulle svaret givetvis vara Argentina.
Men trots den allt intensivare ivern, speciellt med matcherna mellan Brasilien och Chile samt Portugal och Spanien analkande, går det inte att avstå från reflexion när man läser de övriga samhällsnyheterna som förtäljs i skuggan av fotbolls-VM. En av nyheterna handlar om en moderat företeelse som denna gång visar sig i lokalt förtecken i Sundbyberg. Jag talar moderaternas lite konstiga syn på demokrati och deras svårighet med valdeltagande, något som begripas lättare när man går igenom historien och ser moderaternas motstånd mot allmän rösträtt och allmän kvinnlig rösträtt. Denna gång är de dock i opposition och har överklagat majoritetens förslag att öka medvetenheten om valet i Hallundabergen, ett område som betraktas som socialdemokratiskt fäste då partiet har stort stöd där. Anledningen till det är att denna metod, enligt moderaternas talesperson, leder till att socialdemokraternas röstandelar ökar, något som av honom betraktas som en ”demokratiskt tveksam metod”.
Jag är säker på att jag inte är ensam i att vara förvirrad av deras argumentation. Jag undrar varför det är demokratiskt tveksamt att försöka sprida informationen om valet till folket. Enligt Robert Dahls demokratikriterier förutsätter en demokrati ”upplyst medborgarskap”. Det majoriteten i Sundbyberg gör är just att höja upplyssningsgraden för att se till att alla använder sin demokratiska rätt att göra sin röst hörd. Enligt oppositionens, speciellt moderaternas, syn är det viktigare att vinna valet oavsett på vilket sätt än att se till så att alla i kommunen utnyttjar sin demokratiska rätt och säger sitt. Jag förmodar att de utgår ifrån att moderaternas väljare själva är mycket väl upplysta om valet och det är därför bäst att sätta stopp för valdeltagande i områden där högern och moderaterna inte förväntar sig någon större röstandel. Detta är ett tydligt tecken på överordning och elitism.
Postad av: mohammedsvensson på: maj 3, 2010
Logiken som de borgerliga har om att allt gemensamt ägande är av ondo då det inte är egoismen som hamnar i finrum gör att privatiseringar av offentliga resurser blir det heliga kriget mot ondskan. Privatisera mera är de konservativas och nyliberalers mantra och det mantrat har inte försvagats ett dugg trots den finansiella krisen som har varit ett starkt bevis på hur icke-fungerande marknaden är och vilka som drabbas av det. Den svenska välfärden som har byggts upp med offentliga medel och solidaritet som grundbult är nu på väg att raseras i det tysta.
Hyresbostäder och apotek har varit två områden som har attackerats och privatiserats under den nuvarande borgerliga regeringens tid vid makten och nu är turen kommen för fler vågade privatiseringstankar. Sjukförsäkringens privatisering är nu under utredning och regeringen har bett utredarna titta på kostnadseffektiviteten i en jämförelse mellan offentliga och privata aktörer. Man vill utreda möjligheten att föra över delar av sjukförsäkringen från offentliga till privata aktörer och arbetsmarknadens parter. Om arbetsmarknadens parter ska ta hand om vissa delar är det då lämpligt med arbetsskadeförsäkring.
De konsekvenser som är under utredning är bl.a. höjning av avgifter vid ökning av utgifter efter en eventuell privatisering av delar av sjukförsäkringen, sänkning av ersättningsnivåerna ännu mer samt ökning av självrisken vid olika försäkringar. Detta innebär att man redan innan utredningen vet vad målet med privatiseringen är, det är att skapa det otrygga samhälle moderaterna alltid stått för och utgången är givetvis den pessimistiska människosynen om att människor är lata och måste tvingas till något för att de bidra till samhällets utveckling.
Sjukförsäkringssystemet löper mycket stor risk att rasas samman och privatiseras ifall högern får styra en mandatperiod till. Det är livsviktigt för tryggheten, inte bara den här generationens utan främst kommande generationers, att slå vakt om försäkringssystemet och välfärden i stort. Det görs genom att alla måste rösta för att tvinga bort borgarnas planer på förstörelse av välfärden.
