Därför vill de borgerliga partier hellre tala om Mona Sahlin än socialdemokratin
Postad av: mohammedsvensson på: oktober 16, 2009
De som har följt den senaste tidens debatter mellan regerings- och oppositionspartierna har sällan undgått fokuseringen på personer än politiska innehåll i partiernas lösningsförslag på olika samhällsproblem. De gånger som det har talats om politiska innehåll och meningar har ursäkten ”finanskris” överskuggat allt förnuft. Jag vet inte hur många gånger de fyra borgerliga partiernas ledare använde sig av den ursäkten under partiledardebatten i riksdagen tidigare i veckan, de tyckte att oppositionen var okunnig när man trots den pågående krisen kritiserade regeringens passivitet. Jag fick en känsla av att krisen på något sätt har varit ett önskat fenomen att gömma sig bakom för en regering som har haft som mål att skära ned i välfärden för att tvinga folk att ta vilket jobb som helst och skapa allt större klassklyftor. Känslan förde mig till de republikanska senatorer som i boken ”Chockdoktrinen” av Naomi Klein omnämns i sammanhanget orkanen Katrina då de säger att ”den var en kris som blev en möjlighet för förändring och mer privatisering”. Den pågående finanskrisen har blivit ett sådant fenomen för en sådan politik här i Sverige också.
Personen Mona Sahlin har blivit en godbit för de moderata politikerna och den borgerligt dominerade median är ju utan tvekan med i förarsätet, en kampanj mot personen Sahlin har blivit en väldigt effektiv metod att vilseleda debatten från sakfrågor till ”intet”, att få folk att sluta tänka på vad regeringen gör och inte gör. Reinfeldts högre popularitet än Sahlin har varit en räddning för regeringen att dölja politikens misslyckanden och istället göra det till att gälla ”den stora ledaren” som om Reinfeldts person kan rädda jobben, skapa nya arbetstillfällen, få folk att känna trygghet och ha en fungerande välfärd för alla när hans politik gör precis motsatsen.
Den oneklige tydligaste anledningen till detta är ju att borgarna är medvetna om hur deras politik slår mot de svaga i samhället och att ett solidariskt samhälle som Sverige inte vill ha en sådan politik. För att dölja sin politik är det effektivt att prata om personer. Om det har Johan Westerholm skrivit en väldigt tänkvärd och anlytisk artikel som tar regeringens passivitet inför rampljuset.
Etiketter
centerpartiet,
folkpartiet,
fredrik reinfeldt,
göran hägglund,
jan björklund,
kristdemokraterna,
lars ohly,
maria wetterstrand,
maud olofsson,
miljöpartiet,
moderaterna,
mona sahlin,
personangrepp,
personifiering,
peter eriksson,
politik,
regering,
sakfrågor,
socialdemokraterna,
vänsterpartiet
