Idag har den omtalade och efterlängtade socialdemokratiska jobbkongressen dragit igång och temat för året är samhällets viktigaste fråga: jobb. Genom många förslag på utökning av antalet utbildningsplatser för höjning av kompetensen och förstärkning av kunskapssamhället för att öka konkurrenskraften internationellt vill socialdemokratin samtidigt både minska arbetslösheten och säkra en framtida tillväxt med en stark välfärd och ett trovärdigt trygghetssystem.

Men i många frågor råder det meningsskiljaktigheter, framför allt mellan representanter av de tre storstäderna och resten av landet. Vissa anser att socialdemokratin borde acceptera vissa delar av den nyliberala förändringen som åstadkommits i Sverige och även fortsätta på det spåret för att kunna vinna ”medelklassens” förtroende. Exempel på sådana områden är att socialdemokratin, enligt de, bör acceptera vinstuttag ur välfärdstjänster, såsom sjukvård och utbildning, att friskolor ska få dra ut vinster bara de kan visa resultat. Större acceptans för privatiseringar är också inslag i deras önskemål.

Men så finns det äve de som anser att socialdemokratins viktigaste uppgift är att skapa mer jämlikhet och förutsättningar för alla, oavsett bakgrund, att lyckas. Några av dessa är 6 LO-ordföringar för SEKO, Byggnads, Transport, Fastighets, Elektrikena och Målarna. De har tillsammans kommit med en gemensam debattartikel om att ”S borde ta steget åt vänstet”. De menar att socialdemokratin borde ha en politik som mobiliserar arbetarväljarna och samtidigt attraherar den i storstäderbaserade ”medelklassen”. Det som kan attrahera de väljarna är den framgångsrika solidariskt skattefinansierade välfärden som ska komma alla till hjälps.

Jag håller med skribenterna och tycker att socialdemokratins uppgift nu är att ha en tydlig politik som visar alternativ till regeringens arbetslöshetskapande politik och som utan tveksamheter uttalar sitt syfte och mål, ett samhälle där alla är behövda och har möjligheten att sträva efter sina livsmål. Det viktigaste i en sådan politik är större fokus på jämlikhetstanken och att välfärden ska vara offentligt finansierad genom skattemedel. Socialdemokratin måste genom förbud av vinstuttag i välfärden återge folket tron på välfärdssystemet och välfärdssamhället och att deras skattepengar går till trygghet och inte till några som vill göra sig miljonärer på det. Det gäller att försäkra välfärdens framtid, en framtid som är i stor fara när folk ska behöva betala skatt som inte går till verksamheten utan till någras fickor.

Socialdemokratin måste även förstärka sin roll som försvarare av de fackliga rättigheterna och den fackliga kampen. Utan LO:s stöd är socialdemokratin ett medelmåttigt parti som är långt ifrån det statsbärande partiet man har varit. Facket och arbetsrättsfrågor måste få större utrymme i socialdemokratins kamp för jämlika villkor i samhället.