De rödgröna vill sätta stopp för privatiseringarna och ser Vattenfall som en viktig del av den statliga ekonomin. För att kunna ha kontroll över utvecklingen av energipolitiken i Sverige krävs att staten har kontroll över energiproducenten. De intäkter som Vattenfall och de andra samhälleliga bolag genererar går till statskassan och bidrar till välfärdens utveckling och starkare statsfinanser. Utförsäljningar till engångssummor betyder engångsintäkter som under borgerlig regering används för att täcka luckor som uppstår efter skattesänkningar. Det går alltså indirekt till de rika  i landet, hela folkets skattepengar som har byggt upp de bolagen används genom försäljning till att fylla redan proppfulla fickor i välbärgade områden, legalisera svartjobben till att bli RUT och ändå behövs det nya inlånade miljarder utöver 18 miljarder i budgetöverskott från den socialdemokratiska perioden för att de inte skulle ha större budgetunderskott än 198 miljarder under 2009 och 72 miljarder.

För att kunna ha en högkvalitativ välfärd där folk försäkras istället för att utförsäkras krävs statliga bolag som intäktskällor, vid sidan av skatteintäkter och andra former av statliga och kommunala intäktskällor.

Centerpartiets ungdomsförbund som under det senaste året har betett sig väldigt klumpaktigt och barnsligt med skri om försämring och borttagande av LAS(lagen om anställningsskydd), enligt de själva för ungdomars skull, får alltså raka nobben och lämnas utanför riksdagen om de yngsta väljarna får bestämma. Inte heller verkar konservatismen och talan om religiöst Sverige får något större stöd när kristdemokraterna går samma öde tillmötes. Däremot brukar vänsterpartiet vara starkt bland väljarna och enligt min räkning, pga avsaknaden av deras siffror i tidningsartiklar, får de 49-26-16 = 7% av de ungas röster. Detta är inte lika högt som de fick i valet 2006 men det är ändå lite högre än partiets genomsnitt.

Eftersom de två mest progressiva partierna miljöpartiet och vänsterpartiet får högre stöd bland unga än i resten av väljarkåren är det något gott framtidslöfte. Men för socialdemokraterna är siffrorna riktigt oroväckande och bör ändras om man vill ta kommandot över det framtida politiska klimatet. Moderaterna får 24% av väljarna och det är liksom för socialdemokraterna, lägra än genomsnittet. Däremot är den mest oroväckande delen av undersökningen, det främlingsfientliga SD:s högre stöd bland unga än partiets genomsnitt.

Jag hade hoppats på ett starkare stöd för de rödgröna, åtminstone en egen majoritet, men i svåra tider som nu är det också en väldigt glädjande ljusglimt.

För att ha en högkvalitativ skola räcker det inte med att militärisera skolan och kalla den socialdemokratiska skolan för flumskola. Det gäller att lägga resurser på den så att barngrupperna är små och att lärarna hinner prata med barnen och eleverna på ett mer personligt sätt och inger dem självförtroende genom ständig uppmärksamhet. Trygghet i form av antimobbingsteam och elevdemokrati är andra viktiga faktorer för elevernas trivsel i skolvärlden. Så länge eleverna inte trivs i skolan är det svårt att motivera dem till studier och hot och hårda tag höjer knappast motivationen hos dem.

För att skolan ska vara ett ställe att längta till behövs trygghet, motiverade och behöriga lärare i små klasser samtidigt som elevdemokratin sätter sin tydliga prägel i den dagliga verksamheten hos både lärare, elever och andra personal på skolan. Därför är socialdemokratiska kommuner mycket bättre än de borgerliga i utbildningsväsendet fastän Jan Björklund ständigt ropar flumskola i debatter och tal.

De stora tidningarna har egna samarbetspartner på opinionsmätningsområdet där Aftonbladet har gett sitt förtroende till United Minds, DN har Synovate som partner, SvD litar mest på Sifo och Tv4 har del Novus mätningar. Beroende på beställning och partnerskap kommer de olika mätinstituten fram till olika opinionslägen, något som för tankarna till att det ett problem som gör dessa opinionsintitut till förvirrande i sin roll. Eftersom en konservativ tidnings, SvD:s, partner: Sifo, har högsta avståndet mellan regeringspartierna och de rödgröna till fördel för regeringen samtidigt som en vänstertidnings(åtminstone ledarsidan), d.v.s Aftonbladets partner United Minds, visar det minsta avståndet måste det betyda att väljarbarometrarna påbörjas med redan tagna ställningar. Samtidigt har Synovate en ställning mellan dessa två nära det gäller opinionsläget. Det visar att opinionsundersökningsinstituten ger svar och fördel enligt sina tidningspartners ideologiska preferenser där den konservativa SvD:s partner ger det bästa resultatet för högern, främst det konservativa partier moderaterna, den socialdemokratiska tidningen Aftonbladets partner United Minds ger bästa resultatet för de rödgröna främst själva socialdemokraterna, samtidigt som Synovate gör sin partner, den liberala tidningen DN, nöjd genom att ge det liberala partiet Folkpartiet dess bästa resultat och ligga mellan två ytterligheter.

 För att kunna göra sin partner nöjd och glad kan mätinstituten formulera frågorna på ett sätt så att svaret faller inom det önskade utrymmet och man kan även välja personer med bakgrunder som sannolikt gynnas av vissa partiers politik. Att t.ex. fråga om en person stöder tanken om att få 500 kronor mer i plånboken tack vare skattesänkningar kommer inte ge samma resultat i opinionsundersökningen som att ställa frågan om folk är beredda att betala skatt för att ha en högkvalitativ välfärd och trygghet. Genom att sätta värderingar i sina frågeställningar kan alltså opinionsinstituten styra svaren. Att ställa en viss politisk fråga till en rik man i Stockholm lär med stor sannolikhet ge annorlunda utfall än om samma fråga ställs till en fattig person i en landsbygdskommun. Alltså kan både frågeställningen och val av respondent styra svaren redan i förväg.

I en kapitalistisk värld där framgång mäts i ekonomisk vinst är opinionsinstituten inga undantag. De är till för att kunna sälja sina undersökningar och när enskilda personer eller organisationer beställer en undersökning blir rollen tydlig och för att kunna även fortsättningsvis ha förtroende hos de kunderna är opinionsinstituten villiga och beredda att välja den metod som ger kunden det önskade resultatet. Jag kommer ihåg när jag en gång inför EP-valet förra året läste om en opinionsmätning som hade gjorts på order av Sverigedemokraterna. Den mätningen gav SD ca 8% av rösterna, för att frågan som hade ställts var ”kan du tänka dig att rösta på SD?”. Detta hade de senare tagit som att de som kunde tänka sig rösta på SD var säkra på att de skulle göra det. Sverigedemokraterna var inte sena med att räkna alla 9% osäkra som sina väljare så att det skulle totalt bli 17%. Alltså styrde frågeställningen resultatet av undersökningen.

Denna korta genomgång av de olika opinionsmätningarna visar tydligt att det inte finns någon neutralitet i det kommer fram till. Det enda neutrala opinions- och statistiska institutet är SCB(Statistiska centralbyrån). Därför är det bäst att inte bry sig om opinionsläget och fokusera på att göra sitt bästa för att själv påverka utgången av valet.

Från lärlingslöner, lägre löner till invandrare, ekonomiska zoner i invandrartäta områden så att Nyamko Sabunis dröm om andra klassens medborgare i förorterna blir verklighet, till Svenskt Näringsliv brev till 60000 företagare med uppmaningen att inte tillåta politiska aktiviteter. Från centerungdomarnas pinsamma kampanjer om ”Facket är ett skämt” och att ungdomar inte ska ha skydd när de sommarjobbar till centerpartiets och folkpartiets förslag att i första taget luckra upp för att senare helt bli av med LAS(lagen om anställningsskydd). Dessa viljor och förslag som ännu inte har satt sin prägel i Sveriges Rikes Lag har dock medförslag som har passerat riksdagsomröstningar och blivit till lagar, t.ex. förlängningen av visstidsanställningen från 14 till 24 månader.  Slopat krav på kollektivavtalsenliga löner vid nystartsjobb,  sänkta reservationslöner, sänkta semesterersättningar och nedläggning av arbetslivsinstitutet har varit andra förslag som sett sig publicerade och cirkulerade i det mediala Sverige.

Det är väldigt allvarligt läge för facket och arbetet. Om högerregeringen får sitta kvar i 4 år till kommer dessa hot att ingå äktenskap med verkligheten och då är det lång och brant uppförsbacke för facket och arbetarna.

Eftersom vi människor ofta är benägna att ta nya utmaningar, förändras och se ett förändrat samhälle, har det inte varit så svårt att utnyttja människors känslor och beteendemönster. Skattesänkningar som i stort sett har varit högerns största fråga ända sedan höger och vänster på allvar började utmana varandra i demokratiska val har under nyliberalismens era fått stor plats i debatterna, främst genom att de har debatterats utan att sättas i några komplicerade kontext. De har debatterats som om de har varit något för sig själv utan något samband med andra frågor i samhället. Moderaterna idag talar stereotypt på det sättet när de talar om skatter med förknipning till dagsekonomin och fickan. Faktumet att skatter i sig inte har något egenvärde utan är ett medel som används för att öka välfärden och tryggheten hos befolkningen har sällan låtits bli sagt. Moderaterna vet att om folk får möjligheten att sätta skatterna i olika kontext och räkna det som medlet som krävs för att finansiera den solidaritet, frihet och trygghet som alla så varmt talar om kommer deras populism inte gå hem, absolut inte när de som redan sitter på största delen av samhällets resurser får ännu mer.

Eftersom högern ser rikedom alltid i form av pengar som finns på banker och saknar framtidstro är skattesänkningar det viktigaste begreppet för dem. Därför är det väldigt positivt att se socialdemokraterna utlova större satsningar på välfärden och inga populistiska skattesänkningar som finansieras antingen med utförsäljning av gemensamt äga bolag, inlånade miljarder, inhumant sjukförsäkringssystem, öka samhällsklyftor och större barngrupper i skolan. Vid en rödgrön valseger kommer 12 miljarder att satsas på välfärden så att skolan, vården och omsorgen får bättre ekonomi. Eftersom trygga människor klarar och presterar mest är välfärden och tryggheten förutsättningen för ökad produktivitet i samhället. Ökning av utbud av heltidsarbeten får också en extramiljard. Heltidsarbete betyder trygg inkomst och hoppfullhet. Grunden till satsningen är att 25000 jobb försvunnit i vården, skolan och omsorgen. Detta som ett direkt resultat av skattesänkningar som den borgerliga regeringen har haft som älsklingsord.

Men trots den allt intensivare ivern, speciellt med matcherna mellan Brasilien och Chile samt Portugal och Spanien analkande, går det inte att avstå från reflexion när man läser de övriga samhällsnyheterna som förtäljs i skuggan av fotbolls-VM. En av nyheterna handlar om en moderat företeelse som denna gång visar sig i lokalt förtecken i Sundbyberg. Jag talar moderaternas lite konstiga syn på demokrati och deras svårighet med valdeltagande, något som begripas lättare när man går igenom historien och ser moderaternas motstånd mot allmän rösträtt och allmän kvinnlig rösträtt. Denna gång är de dock i opposition och har överklagat majoritetens förslag att öka medvetenheten om valet i Hallundabergen, ett område som betraktas som socialdemokratiskt fäste då partiet har stort stöd där. Anledningen till det är att denna metod, enligt moderaternas talesperson, leder till att socialdemokraternas röstandelar ökar, något som av honom betraktas som en ”demokratiskt tveksam metod”.

Jag är säker på att jag inte är ensam i att vara förvirrad av deras argumentation. Jag undrar varför det är demokratiskt tveksamt att försöka sprida informationen om valet till folket. Enligt Robert Dahls demokratikriterier förutsätter en demokrati ”upplyst medborgarskap”. Det majoriteten i Sundbyberg gör är just att höja upplyssningsgraden för att se till att alla använder sin demokratiska rätt att göra sin röst hörd. Enligt oppositionens, speciellt moderaternas, syn är det viktigare att vinna valet oavsett på vilket sätt än att se till så att alla i kommunen utnyttjar sin demokratiska rätt och säger sitt. Jag förmodar att de utgår ifrån att moderaternas väljare själva är mycket väl upplysta om valet och det är därför bäst att sätta stopp för valdeltagande i områden där högern och moderaterna inte förväntar sig någon större röstandel. Detta är ett tydligt tecken på överordning och elitism.

Utöver att den självklara uppdelningen i att arbetarklassen röstar på Labour och de rika på Tory, som liknar den svenska röstvanan med arbetarklassens röst på socialdemokrater och de rikas på moderaterna, finns även andra likheter. Precis som i Sverige och tyvärr precis som artikeln jag hade läst på The Guardian för 4 år sedan, har valdeltagandet varit lägst i de områden där Labour är traditionellt mycket starkt medan de konservativa och rika områdena har höjt sitt valdeltagande till högt över genomsnittet.

Men samtidigt finns det en mycket stark skillnad mellan den svenska och den brittiska röstvanan då socialdemokraterna i Sverige är mycket starkare på landsbygden än i städer och det återspeglas i valresultaten som ofta visar tydliga segrar för socialdemokraterna i landsbygdsområden och glesbyggda regioner samtidigt som det är mycket svårare att övertyga stadsbefolkningen om att en politik som kämpar för rättvisa, jämlikhet och solidaritet är bäst även för dem. I Storbrittanien visar röstvanan nästan motsatsen där stora städer som London, Birmingham, Liverpool, Manchester, Leeds, Glasgow, Edinburgh mm vinns av Labour medan landsbygden är för det mesta blå. De mest tätbefolkade områdena styrs av Labour till skillnad från Sverige där socialdemokraterna har lägsta andel röster just i de mest tätbefolkade områdena.

Är det kanske så att det är ett omöjligt uppdrag att vinna både städer och landsbygden?

Hyresbostäder och apotek har varit två områden som har attackerats och privatiserats under den nuvarande borgerliga regeringens tid vid makten och nu är turen kommen för fler vågade privatiseringstankar. Sjukförsäkringens privatisering är nu under utredning och regeringen har bett utredarna titta på kostnadseffektiviteten i en jämförelse mellan offentliga och privata aktörer. Man vill utreda möjligheten att föra över delar av sjukförsäkringen från offentliga till privata aktörer och arbetsmarknadens parter. Om arbetsmarknadens parter ska ta hand om vissa delar är det då lämpligt med arbetsskadeförsäkring.

De konsekvenser som är under utredning är bl.a. höjning av avgifter vid ökning av utgifter efter en eventuell privatisering av delar av sjukförsäkringen, sänkning av ersättningsnivåerna ännu mer  samt ökning av självrisken vid olika försäkringar.  Detta innebär att man redan innan utredningen vet vad målet med privatiseringen är, det är att skapa det otrygga samhälle moderaterna alltid stått för och utgången är givetvis den pessimistiska människosynen om att människor är lata och måste tvingas till något för att de bidra till samhällets utveckling.

Sjukförsäkringssystemet löper mycket stor risk att rasas samman och privatiseras ifall högern får styra en mandatperiod till. Det är livsviktigt för tryggheten, inte bara den här generationens utan främst kommande generationers, att slå vakt om försäkringssystemet och välfärden i stort. Det görs genom att alla måste rösta för att tvinga bort borgarnas planer på förstörelse av välfärden.

IF Metalls ordförande, Stefan Löfven, beklagar dessa två fackförbunds agerande och säger:

• Det är väldigt olyckligt att göra så här. Under lång tid har vi haft en samordning som har hållit ända in i mål, vi har undertecknat avtalen samtidigt

Det är just det som är fackförbundens styrka. Anledningen till att Sverige är ett av de länder som har minsta löneskillnader är just att fackförbunden har varit starka och kunnat driva sina krav gemensamt mot alla arbetsgivare och därför få högre lönenivåer. I och med Unionens och Sveriges ingenjörers olyckliga agerande är risken stor nu att arbetsköparna(arbetsgivarna) ser sina möjligheter i att ställa arbetsgrupper emot varandra och på det sättet inte bara försvaga deras interna relationer utan deras ställning och styrka i framtida förhandlingar. De borde väntat på andra fackförbunden så att alla tillsammans kunde lägga bud och driva hårt den fackliga linjen och arbetarnas villkors förbättringar.